Än finns det tid
Än finns det tid
Att inse att man
Trots att det gått så lång tid
Bara
Är i början
Axlarna höjs
Axlarna sänks
Något förlöses
Än finns det tid
Först när det är stillare
först när det är stillare
känner jag farten omkring
svisch, svisch, svisch
hur mycket som fattas till tystnaden
ingen sol slösades
jag gick till naturen
som sa mig ingenting
”Vi har inga svar, vi vilar nu!”
de avklädda grenarna vajade i vinden
vackra konturer syntes mot en disig himmel
många nyanser av grått
ingen sol slösades
förloras ur alla väsentligheter
Att om och om och om igen
välja om
välja bort fort och nu
välja långsamhet
välja ensamhet och tystnad
kanske få lugn och frid
Att våga gå emot känslan av att inte komma vidare
Att jag nu, då stormen inte längre piskar i mitt hår
förloras ur alla väsentligheter
Det finns stunder
Det finns stunder då jag berörs mera av dig
än utav mig
Stunder då du framträder tydligare
Stunder då ditt värde växer bortom mig
Du är så vacker då
och det faktum att jag bleknar,
så befriande
Igen, du
Igen, du
det satte sig så snabbt i magen
Igen, du
allt jag gjort för att intala mig
för att verka
som något annat
än att du ilar i mig
Igen, du
får mig att vilja mer
vara nära där du är
bli i det som rör sig
okontrollerat far vidare
inte hejdar sig för livet
som eldar från en värld i brand
när det bryter igenom
du, fram
gnistrar det på samma sätt
som eldar från en värld i brand
på samma sätt,
brådskande
Saknar dig
Saknar dig
i allt övrigt
att hålla fast vid
fanns bara du kvar
Famlande liv
Det vackra
Det sanna
Vara i avståndet mellan främling och nära
I osäkerheten
Vill jag
Vill den
Tycker jag
Om
Tycker den
Om
Famlande liv
Tunna lager hud
tunna lager hud
gnids nära
skingrar gränser
sätter stopp
ger begriplighet
åt rymd
ger omfång
din hud mot min
gör skillnad
ger egen existens
allt ger spår
låtsas oberörd
men
allt ger spår
du utlöser
allt jag bär
så lätt blir du viktig
för att våga
behöver din hand på min rygg
för att drömma
för att släppa
för att falla
för att våga
glida runt bland möjligheter
kan det tänkas
kan det tänkas
att vi
om inte imorgon
ett annat år
eller kanske
i ett annat liv
kan det tänkas
att vi
en av de uträknade
jag ser på er som gått före mig
er som jag inte vill identifiera mig med
ni som trodde att ni var på rätt väg
som satsade allt, kanske lös en stund,
men sedan försvann
ni som inte kom igen med några nya insikter att avundas
ni som kanske inte kom igen alls
och jag är så rädd för att vara en av er
för att ha nått det svarta utan värde
för att ha nått det svarta som aldrig försvinner
för att vara en av de uträknade
Du ser
Du ser
vad ingen annan bryter igenom
hänger på en skör tråd
Och du väntar ut
all den tid jag behöver
av ro
Vänta ändlöst
att längta efter någon
veta att det är rätt
den rätta
vänta ändlöst
när tar väntan slut
när blir väntan något annat
någon annan att fördriva tiden med
någon annan att vänta med
är det fel om man är rätt för den
kan man vara rätt för någon
om den rätta för en själv
är någon annan
kan man vara fel för den rätta
kan man övertyga den rätta
om att man är rätt
kan den rätta vara fel
kan den rätta bli fel
efter tillräcklig väntan
är väntan i sig
tecken på att den rätta
är fel
eller beror det bara på
dåligt med tålamod
om man inte orkar vänta mer
kan jag vara rätt för flera
men ingen rätt för mig
kan flera vara rätt för mig
men inte jag rätt för någon
kan den som är rätt nu
vara rätt sen
bli ännu mer rätt
bli helt fel